Tillgänglighet handlar om kundinriktning som tryggar alla kunders säkerhet och ofta berikar upplevelsen. Tydliga guider t.ex. är nyttiga för alla på samma sätt som rymliga och väl upplysta rutter. Det är viktigt att beakta människor med funktionsnedsättningar därför att en stor del av människorna kan bli utanför utbudet om man inte märker att det går att avlägsna hinder. Till och med en tredjedel av människorna har när befolkningen åldras viss nedsatt funktion beroende t.ex. på hörseln, synen eller förmågan att röra sig. Ytterligare upplysningar finns på sidan Vad är tillgänglighet?
Det kan löna sig att börja med att fylla i kartläggningsblanketten. Utifrån blanketten görs en handlingsplan. Länkar till checklistor hittas på sidan checklistor.
Det är skäl att utmärka placeringen av en framkomlig entré både vid huvudingången och vid den framkomliga entrén. Det är bra om huvudentréns instruktioner har en tydlig planritning med vägbeskrivningar. Text (på olika språk) samt symboler (barnvagn och rullstol) hjälper besökare att hitta rätt dörr.
Kunddiskar utformas så att också rullstolsburna personer, kortväxta och barn kan sköta ärenden vid dem. Kunddisken får inte vara högre än 800 mm och det bör finnas fritt utrymme för knäna undertill, höjden bör vara minst 670 mm och djupet 400 mm. En teleslinga installeras också i samband med kunddisken som hörhjälpmedel. Teleslingan utmärks med en symbol.
Information om de allmänna principerna för ett lättläst språk hittar du till exempel på webbsidor:
http://www.lattlast.se
http://www.sesam.nu
http://www.klartext.org
http://www.papunet.net/ll-center/
Design för alla (Design for All), dvs. planering för alla är att utemiljön, produkterna och tjänsterna blir tillgänglig och utnyttjas av alla.
En bra guide presenterar vägen från entrén och till lokalen logiskt och lättförståeligt. En bra guide är klar och redig: den har tillräckliga kontraster och kännspaka symboler. Guider för syn-, hörsel och känselsinnet används parallellt. Alla hjälpmedel och annan service i offentliga lokaler skall framgå ur guiderna.
Det bör finnas 2/60, dvs. två rullstolsplatser per sextio sittplatser, och därefter en rullstolsplats för varje påbörjad sextionde sittplats. I en salong för över 250 personer med fasta stolar ska det vara möjligt att tillfälligt ändra dem till extra platser för rullstolsburna. (källa: Esteetön Rakennus ja ympäristö. Suunnitteluopas 1998. Rakennustieto)
Även om det inte går att röra sig fritt i byggnaden, kan samlingarna erbjudas på andra sätt. Vissa föremål kan säkert erbjudas på andra sätt än framför vitrinerna, och ouppnåeligt innehåll kan presenteras som skriftligt eller audiovisuellt material. Tillgängligheten bör rapporteras som en del av all rapportering så att besökaren kan förbereda sig på eventuella hinder som försvårar den fria rörelsen.
För att bedöma tillgängligheten till evenemanget kan man börja med att gå igenom kontrollblanketten över tillgängligheten till ett kulturobjekt. Det är lätt att använda listorna både som hjälpmedel i planeringen och som praktiska komihåglistor.
Teatertolkning går ofta till så att tolkarna arbetar i par, dvs. det finns två tolkar. Det lönar sig att på förhand avtala med dem om alla praktiska arrangemang, själva platsen för tolkningen, behovet av stolar och belysning som riktas på tolken. Tolkningsplatsen skall helst vara bredvid scenen eller på den så att tolken hör bra och åskådarna som följer med teckenspråket lätt kan följa med händelserna.
Det är krävande att tolka en teaterföreställning och därför måste arbetet noga förberedas. Tolkarna behöver få manuskriptet på förhand och kunna se föreställningen minst en gång innan den egentliga tolkningen (utan extra kostnader). Alla ovan nämnda arrangemang bidrar till att tolkningen lyckas och till att teckenspråkstalarna kan njuta av föreställningen jämlikt!